Jag Vet att mamma inte längre finns kvar hos oss men ändå finns det tillfällen då hon dyker upp i huvudet när hon är som hon var förr, innan sjukdomen och då känner jag att jag vill ringa henne och prata lite. Men i samma stund någon sekund senare slås jag ner av en tanke på att det inte går. Jag saknar henne verkligen som hon var innan sjukdomen men också hur var under tiden av sjukdomen på ett sätt, hon var alltid glad mot mig och blev väldigt kärleksfull tycker jag. Hon ville alltid ge mig en puss på kinden eller att jag skulle ge henne en. Hon försökte alltid ändå säga ord och ibland härmade hon mig när jag sa mamma. Men ibland plötsligt kunde hon slänga ur sig Madde och det gjorde mig varm inombords.

Jag har tänkt att jag ska skriva ett längre inlägg om mamma och sjukdomen demens så det kommer, nu ville jag bara få ur mig lite ord om att jag saknar henne <3 

/M.